Jag var 17 år, 17 år i staden
Jag 18 år? Hur fan då? När blev jag såhär stor? Jag känner mig som 15, och jag blir vuxen imorgon. Det är inte riktigt rätt.
Jag har varit nervös för att fylla 18 i snart ett år och jag kan inte förstå att dagen faktiskt är här. Jag har så mycket blandade känslor, jag är nervös, skit taggad, jätte rädd, ångest fylld, super glad och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vet inte om jag ska gråta i ett hörn eller skratta på gatan. Aagghh, varför är jag så himla konstig? Jag önskar att jag var som alla andra och bara kunde njuta av att få göra vad jag vill. För imorgon kan mamma och pappa inte säga åt mig vad jag ska göra längre, för om en timme är jag vuxen. Ska njuta av sista timmen som barn nu. Godnatt!
